Okej, så för ett tag sen fick jag syn på en reklambild utanför en pizzeria. Såhär såg den ut:
Ja, var ska man börja? Tre nakna kvinnor, kapade från axlarna och ner, stående tätt inpå varandra. Texten “We ♥ students”. Studenterna är dessa kvinnor antar jag? Kul, att ni älskar dem menar jag. Kärlek är fint.
Dock är den enda kopplingen jag kan se mellan kvinnorna och företaget att de alla tre är tatuerade över hela kroppen med restaurangens logga. Innovativt!
Jag ville såklart veta varför de valde just denna bild så jag skickade ett mail:
“Hi,
I walked by one of your restaurants two days ago and saw your new advertisement (picture attached). I would like to know what the idea behind it was? What were your thoughts around it? How do the naked female bodies relate to your restaurants?”
Det tog ett tag innan de svarade men såhär löd det:
“Hi,
This image is made by an artist. It is not real.
We think it is a nice image for our students campaign.”
Tycka vad man vill om Blondinbella men debatten som uppstått nu är absurd. Att mer eller mindre kräva av någon att de ska kalla sig för feminist är så vrickat att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är ju ganska klart att hennes bild av feminism är lite vriden men hur gör detta saken bättre?
Jag har så otroligt svårt för besattheten över vad man kallar sig. Hur och varför är det viktigt? Jag skiter fullständigt i om du ser dig själv som feminist eller inte. Vad jag bryr mig om är dina åsikter och vad du faktiskt gör. Jag har ganska många gånger avstått från att kalla mig för feminist, inte förnekat men ändå inte uttryckt det. Varför? Framförallt för att jag avskyr att sätta titlar på mig själv. Klart som fan är jag feminist men jag definierar mig inte efter det. Visst kan det ses som en aktion i sig att uttryckligen säga att man tillhör en viss ideologi men jag kan känna att det ibland tas lite för lätt. Folk hyllas fram och tillbaka för att ha “kommit ut” som feminister utan att egentligen behöva göra ett skit, förutom just det.
Också att det finns mycket inom dagens feminism som jag inte kan relatera till. Ordet ‘systerskap’ t.ex. får mig att vilja kräkas.
Det var rubriken på en artikel som idag delades i mitt feed. “Ännu en” tänkte jag? Ja visst! Just denna skrevs dock för över ett år sedan men det hindar ju inte från att den ska snurra runt i cybervärlden.
Jag behöver inte läsa många rader innan jag vill slita av mig håret och skrika ut hur mycket jag hatar allt och alla. Och det blir inte inte bättre. Helt utan belägg talar han om skillnader mellan kvinnor och män och om hur vi ska bejaka dessa för att uppnå ett mer harmoniskt samhälle.
Vill du läsa hela artikeln kan du göra det här. Aftonbladet, vad kan man förvänta sig?
Ehm, nej! Alltså verkligen NEJ! Först och främst så tror jag inte på förbud öht och sen handlar det ju definitivt inte om att förbjuda vissa saker eller lekar. Jag kan bara tala för mig själv men jag tror att många håller med mig i att det handlar om att individen själv, i detta fall barnet, ska få en möjlighet att välja. Barnet ska SJÄLV få välja om hen tex vill ha en rosa klänning eller leka med bilar. Det ska inte bestämmas av samhället. Jag ser inget problem i att en flicka har en rosa klänning, det är dock ett problem om hon har det för ATT hon är en flicka. Eller om en pojke nekas detsamma just för att han är en pojke.
“…fler tillfälliga sexuella förbindelser.” Det har inte ett JÄVLA SKIT med testosteron att göra! Det finns ett mycket enkelt svar på den gåtan och det är att det är socialt accepterat för en man att ligga runt medans en kvinna blir kallad slampa, hora etc. Come on people, we know this already!
Och vad är ‘pojkaktigt beteende’? Ligga runt och slå på folk? För det är väl det som pojkar gör, eller?
Om nu flickor gör så bra ifrån sig i skolan hur kommer det sig då att alla högavlönade jobb fortfarande går till männen? Att flickor är mer ambitiösa och motiverade, jo det kanske beror på att personer som är födda utan penis ofta får kämpa extra hårt för att bli accepterade.
“Förmodligen för att de har en medfödd större sårbarhet.” BULLSHIT! Att unga människor i dagens samhälle har dålig psykisk hälsa beror till mycket stor del på alla krav som ställs. Läs: de ramar vi tvingas leva inom för att accepteras av samhället.
Inte göra våld på naturen? Ska jag vara ärlig så känner jag ganska starkt för att göra våld på dig just nu herr Alf B Svensson.
Japp- “folk gör så” ”det är ju faktiskt inte så farligt” ”ta det inte personligt”– är några av de härliga kommentarer jag fick när jag uttryckte mitt missnöje över att främmande personer bestämde sig för att ta på min kropp utan mitt samtycke. ”Folk gör så”. Det betyder alltså att det är okej? För att allt som händer här i världen är bra som det är och vi ska bara luta oss tillbaka och låta det vara? Personligen är jag inte helt med på den filosofin.
Så vad var det som hände då? Inte för att det borde ha något med saken att göra (jag tyckte inte om det som hände, historien borde ju sluta där) men med tanke på att såpass många tydligen inte höll med mitt sätt att se på det hela så tänker jag förklara.
Jag hjälpte till på en tema-fest. Jag fick äran att vara bakdelen på en kamel (jag vet). Utan att kunna se någonting (mitt huvud var den bakre puckeln) höll jag mina händer på min väns höfter och vi gav oss ut på dansgolvet. SUCCÉ! Jag svettades kopiöst och skrattade hysterisk åt bara tanken av hur roliga vi måste ha sett ut. Min lycka krossades dock totalt när någon bestämde sig för att smacka till kamelen på baken, i detta fall MIN bak. KUL! Nej. Trots att allt jag ville göra just då var att kasta av mig den där svettiga kamelkostymen och dra så bestämde jag mig för att slutföra mitt lilla uppdrag och jag fortsatte dansa runt, slänga med benen, sätta mig ner och resa mig upp. Allt för att festfolket skulle få en kul show och i hopp om att det bara var en dum engångsgrej. Vad som också fortsatte var händerna som tog på min rumpa. En person gick in för det lite mer än alla andra och stack upp handen under hela kamelkostymen och försökte lokalisera mitt bröst, av ren reflex drämde jag till handen och personen slutade. Tur nog så var vi på väg backstage just då och äntligen fick jag ta mig ur den varma, lurviga, jävla kamelkostymen. Responsen jag fick när jag uttryckte min frustration var just det ”folk gör så”.
För en liten stund fick de mig att lyssna, tänka efter, fundera i deras banor. Personerna som gjorde detta var ju fulla? De tänkte kanske inte tänkte på att det faktiskt var en riktig människa där under allt lurv? De såg ju faktiskt bara min rumpa och mina ben? Men vänta nu… Det gör ju faktiskt bara det hela ännu värre. Allt ovanför midjan var täckt och de kunde endast se min rumpa, som råkade vara intryckt i ett par väldigt tighta byxor. Utan någon som helst möjlighet att få kontakt (mitt godkännande) så var det alltså helt okej att ta på en okänd människas kropp.
Detta är tyvärr bara en av väldigt många gånger som andra personer tar sig rätten att ta för sig av min kropp och jag är långt ifrån ensam om att vara med om detta. När ska jag få chansen att bestämma fullt ut över min egen kropp?
OS är i full gång. Jag skulle kunna gå in i en djup debatt om vad jag tycker om själva fenomenet OS i sig. Om alla tidigare spel som varit ifrågasatta pga omständigheter före, under och efter spelen. Tillståndet i landet. Mänskliga rättigheter. Alla miljarder som spenderas. Ja, ni vet. Men jag gör det en annan gång. Denna gången är det vinter-OS och spelen hålls i Sotji, Ryssland. Jag tror inte många har kunnat undgå vad som skett den senaste tiden, att det numera är olagligt att föra ”propaganda för icketraditionella sexuella relationer”. En lag som gör det olagligt att att uttrycka vem man är eller att visa stöd för framförallt HBTQ-personer. Detta gör att det blir, om möjligt, ÄNNU värre i landet. Acceptansen för homosexualitet i Ryssland var låg redan innan. I en undersökning som gjorts av Pew Research ställdes frågan om homosexualitet skulle accepteras i samhället. År 2007 svarade 80% av de tillfrågade nej, att det inte skulle accepteras. År 2013 var den siffran 84%, detta innan den omtalade lagen trädde i kraft.
Men siffror är ju alltid bara siffror, vad som är intressant är ju verkligheten.
Denna video som snurrat runt på nätet den senaste tiden visar tydligt verkligheten för HBTQ-personer i Ryssland:
Jag vill varna för starka bilder, själv lipade jag som en liten gris.
Så vad vill jag ha sagt med detta, Ryssland är ju långt ifrån det enda landet i världen där situationen är som den är. Iran och Saudi Arabien, länder där homosexualitet kan ge dödsstraff?
Nu och två veckor framåt kommer hela världens blickar vara riktade mot just Ryssland. En sån fantastisk möjlighet att sätta ner foten, att visa att det som händer inte är okej, att säga ”FUCK YOU PUTIN”.
Men nej.
Den brittiska kanalen Channel 4 väljer att köra pride-tema på sina sändningar. Istället för att att, tja jag vet inte inte, INTE SÄNDA SKITEN.
”Problemet är ju om det uppfattas som en manifestation” mmhm.
Angela Merkel tex menar att en bojkott inte skulle lösa något utan att närvaro och samtal är rätt väg att gå. Typ såhär?
Jo visst. Kära du, jag vet att du är en idiot men…
Jag hoppas att alla ni som sitter där hemma och tittar på spelen, bekvämt i era soffor, inte besväras av samvetsfrågor för vad som verkligen sker där borta i Ryssland. Njut nu av underhållningen medans andra människor kämpar för sina liv.
