Category Archives: Allmänt

Killer legs

Så vad det dags igen, ännu en hjärndöd diskussion på Facebook. Jag finner numera det allra mesta på sociala nätverk som ren skit medans vissa saker av någon märklig anledning fångar ens intresse, typ det här:

gScreenshot from 2014-03-13 21:08:17

Alltså en äldre man med långt, grått skägg iklädd bikini. Tydligen både roligt och lite äckligt:

Screenshot from 2014-03-13 23:42:08

“Gandalf the gay” Really?!

 

Någon ger sig på att ifrågasätta:

 Screenshot from 2014-03-13 23:58:32

Screenshot from 2014-03-13 23:59:07

Ja, det kan ju faktiskt hända att personen på bilden bara helt random hoppar på och attackerar med sina snuskiga gubbaciller. Man vet aldrig! Också den gamla hederliga “Jamentyckerduomdetsåkanjudugöradet”-attityden. Det är intressant hur det ofta verkar som man totalt älskar något bara för att man inte finner det äckligt. Att helt enkelt bara vara okej med det eller att inte bry sig alls är ju absolut inget alternativ.

 

Screenshot from 2014-03-13 23:59:27

“Alla får se ut som de vill, bara de inte gör det i min närhet.”

 

Kram på det då!

idiot


Steak & BJ Day

Tydligen får kvinnan alldeles för mycket uppmärksamhet på Alla hjärtans dag. Så, om två dagar är det alltså dags för männens version, Steak & BJ day. Det är ju så jävla dumt att man kräks, av så många anledningar.

Om man först tar lite bakgrund till denna dagen då, som tydligen var så otroligt nödvändig. Såhär står det skrivet på den officiella hemsidan för dagen:

“Over the years, Valentine’s Day has become a commercial holiday for women. On February 14, intimate couples celebrate their love with candy, flowers, greeting cards, and other gifts of affection. Men do not want candy. Men have no need for flowers or teddy bears. There are two things men want: steak and a blowjob.

March 14, one month after Valentine’s Day, is the offical date for Steak and BJ Day. The concept for the holiday is simple. If a man makes his woman feel special on Valentine’s Day, then she will make him feel special one month later. What makes Steak and BJ Day unique is that it is dependent on the guy and if he made Valentine’s Day special for his loved one. If a man does not take care of his woman on February 14, then she does not have to take care of him in March.

Legend has it that the holiday was created by Tom Birdsey, a radio disc jockey from the Northeast. Using the his radio show in Rhode Island, the Internet, and word of mouth, the holiday eventually spread nationwide.

Even though this special day for men is not yet recognized by the government, Hallmark, or other major greeting card companies, it is slowly gaining recognition. To help keep the revolution alive, we have created the official website for Steak and BJ Day.”

 

Att Alla hjärtans dag är kommersiell och hysteriskt inriktad på kvinnan det vet vi ju redan. Men istället för att fira den som man själv vill (det inkluderar också att skita fullständigt i den) så måste man skapa en ny dag(?). Med mannens riktiga behov. Mmhm. “Men do not want candy. Men have no need for flowers or teddy bears. There are two things men want: steak and a blowjob.” För att det är allt en man vill ha, en stor stek och en avsugning? Och allt kvinnor behöver är blommor och en nallebjörn?

Dagar som dessa bygger på den eviga felbilden av vad en man och en kvinna borde vara. Jag förnekar inte att vissa män blir lyckliga av den typen av uppskattning. Jag säger snarare att det inte är uteslutande män som vill ha just det. Vissa kvinnor känner sig uppskattade och älskade om de får blommor och choklad, precis som en hel del män gör. Nu har jag inte ätit kött på nio år men jag skulle vilken stund som helst ta en öl och ett gött knull framför lite blommor. Gör det mig till en man då?

Allvarligt, dessa dagar är har ingenting med att visa uppskattning och göra. De finns till för att företagen ska tjäna pengar, vilket de gör. I mängder. Dessa annonser finns på Steak & Bjs hemsida:

Screenshot from 2014-03-12 14:02:43 Screenshot from 2014-03-12 14:03:07

 

Och inför alla hjärtans dag fylls varenda blombutik med skyltar i stil med ”Sa hon att hon inte ville ha nåt speciellt? Lugn, vi vet att hon vill ha denna ‘unika’ buketten för ENDAST ????kr” Inte bara lyckas de håva in stora pengar, de spär också på idén om att kvinnor inte kan uttrycka vad de faktiskt vill. För alla vet ju att även om en kvinna säger nej så betyder det ju ja. Eller hur?


Kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen. Det är en dag för att uppmärksamma och belysa situationen för dagens kvinnor. Många ser det som en dag att fira, jag ser det som en dag att kämpa. En chans för alla olika grenar av feminismen att samlas för ett enat mål, alla människors lika värde. Jag har ofta väldigt svårt att finna mig själv i just feminism, som jag har skrivit tidigare. Mycket för att jag inte tycker om att sätta titlar på mig själv, också för att det finns mycket i feminismen jag inte kan relatera till. Jag kallar mig sällan feminist, precis som att jag inte kallar mig för antirasist. Självklart är jag det, men det är egentligen bara en viktig del i kampen för allas lika värde. Vad jag kämpar för är att ingen ska dömas för vem hen är, vare sig det är kön, sexuell läggning, ursprung eller hudfärg. Det är väldigt enkelt egentligen. Min syn på feminism är min syn, din är din. Vi har alla olika utgångspunkter och det kommer alltid vara svårt att få en samlad, enhetlig bild. Vi kan bara fortsätta arbetet just där vi är i den situation vi är. Jag fick växa upp i Sverige, jag har haft många förmåner som många andra kvinnor bara kan drömma om. Jag vet att många kommer gå på olika demonstrationer idag och kanske aldrig någonsin engagera sig igen. Tråkigt, tycker jag, men jag kan inte tvinga med någon. Jag kan bara hoppas att ännu fler känner sig taggade och istället fortsätter kampen. Det spelar ingen roll om du är man eller kvinna, queer eller något helt annat. Om detta är din första kontakt med feminismen eller om detta är en microdel av din dagliga kamp. Tillsammans kan vi förändra!

global-feminism-2


Kassera kungahuset

Jag är så sanslöst trött på alla argument för kungafamiljen. Verkligen, så jävla trött.

127 miljoner kronor. För att vara exakt; 126 908 000. Etthundratjugosexmiljonerniohundraåttatusenkronor. På ett år.

Jag pratade idag med en person som får ut 7000kr i månaden. Hen var sjukpensionär och bodde tillsammans med sin mamma, 92 år gammal. Tillsammans hade de ca 15 000 kr att leva på per månad.

 

Så, kom med argumenten. Bevisa hur bra kungahuset är för folket. Det riktiga folket.

 

211011713-Hovets-budgetunderlag


Att vara rädd för den man älskar

För ett tag sedan hamnade jag i en diskussion som fortfarande ger mig huvudvärk. En sådan diskussion du innerst inne vet inte kommer leda någon vart men du kan bara inte släppa samtalet för att du bryr dig så mycket att dina händer skakar.

Vi var hemma hos en kompis och drack vin och pratade om konst och konstigheter. Vi började prata om film och om grova scener man inte kan glömma. Så jag tog upp våldtäktscenen ur Män som hatar kvinnor, en scen som etsat sig fast i mitt minne av många orsaker. Vi började prata om filmen ett tag och allt är frid och fröjd fram tills en av personerna i rummet säger “Jag förstår inte varför hon bara inte gick”. Jag förstår att hen syftar på huvudpersonen Lisbeth, mycket mer än så begriper jag inte. Personen förklarar för mig hur det var Lisbeths val att stanna först genom det första övergreppet men framförallt att det helt och fullt låg på hennes ansvar att hon gick tillbaka då våldtäkten inträffade. “Hon kunde ju bara inte gå dit, eller hur?” Redan här är ju hjärnblödning ett faktum men det slutar inte för det. Personen i fråga tar diskussionen vidare in på hur misshandel i nära relationer alltid är den utsattes fel och stärker detta med argument som “En person kan vara aggressiv, så är det bara, men om du stannar så har hen ju något att slå på.” “Om du stannar och provocerar personen så är ju det ditt fel.” För bara något år sedan skulle jag nog gått i taket redan vid första kommentaren men nu lyckades jag hålla mig (relativt) lugn. Jag vill så innerligt att folk ska förstå. Jag tror inte på att tvinga någon till en viss åsikt men hur får man fram ett argument på ett bra sätt när man helst av allt vill skrika ut hur dum i huvudet personen är? Ja, det vet jag fortfarande inte men jag kan tillägga att samtalet fortsatte i ca 2 timmar och jag kan bara hoppas att någon ny tanke väcktes.

 

Vad som gör mig allra mest upprörd är tanken att man bara kan lämna om man hamnar i ett våldsamt förhållande, bara sådär. “Om du stannar med någon som slår dig är du ju bara korkad!” Det gör mig så ont att folk vägrar se att det är mer komplicerat än så. Och jag tror också att diskussionen kring kvinnohat ger en felaktig bild av hur det faktiskt går till. Jag kan bara se till mina egna erfarenheter och personer runt omkring mig men jag är övertygad om att det sällan handlar om just hat, snarare ren, sjuklig kärlek. Ofta en så stark kärlek att rädslan att förlora en person leder till kontrollbehov.

När jag var 17 år träffade jag en person som jag blev helt och hållet tokförälskad i. Vi inledde ett förhållande och jag märkte redan tidigt att han var lite kontrollerande men vi pratade om det och han lovade att bättra sig. Det var så mycket kärlek, jag älskade honom och han älskade mig. Det hela varade inte allt för länge men jag brukar ofta säga att det räckte gott och väl. Efter inte ens ett år insåg jag att jag var tvungen att göra något. Jag hade på nåt sätt redan tagit beslutet men det tog mig ett tag att faktiskt ta steget. Jag visste ju hur det skulle gå. Vi var på en fest och han blev upprörd över något, jag vill minnas att jag gått iväg en stund utan att säga vad jag skulle göra. Vi började bråka och som vanligt skämdes jag något enormt och försökte dra mig bort från folkmassan. Jag var livrädd, jag visste ju hur han kunde bli. Han fick panik och kunde inte längre kontrollera sig. Han höll i mig stenhårt, tryckte upp mig mot väggen när jag försökte ta mig därifrån. När jag tog upp min telefon för att försöka ringa på hjälp tog han den (det tog ett bra tag innan jag fick tillbaka den). Någon gick förbi och jag ville ropa på hjälp men hans blick fick mig att vara tyst. Och när jag sa att jag inte ville vara med honom längre hotade han med att ta sitt liv.

Jag hade bestämt mig, jag hade fått nog. Men det betydde ju inte att det tog slut där. Vad som följde var ett halvår av telefonsamtal och sms där han förklarade hur dåligt han mådde och hur han inte kunde leva utan mig. En gång kom han också hem till mig, när jag var ensam hemma. Jag var var så rädd att jag låste alla dörrar och gömde mig på mitt rum. Jag kände mig patetiskt. Liten och patetisk.

Efteråt har jag fått höra allt från “jaja, folk gör allt för kärleken” till “men ge honom en chans till, han kan ju ändra sig”. Också “men han slog dig aldrig? Vad gnäller du för då?” . Till det kan jag bara svara; nej, men jag önskar att han gjorde det! Så att det jag kände inombords kunde bli synligt för alla runtomkring, för att en fet blåtira är svårare att dölja. Jag vet att det jag var med om kan ses som litet och obetydligt i jämförelse med vad många andra är med om. Men jag anmälde aldrig, mina upplevelser finns inte med i någon statistik eller register någonstans. Därför måste vi prata om det. För jag vet att det finns så många fler som varit i liknande situationer.

 

Varför man inte lämnar någon som slår en? Det finns många orsaker men två vanliga; kärlek och rädsla.

Tack.