2014/06/06

Slopa Nationaldagen

By M

Idag är det Sveriges nationaldag, dagen då vi firar Svea rike. Vi hissar den blågula flaggan och sjunger ”du gamla du fria”. Det är också en dag då nationalism normaliseras.

Det kanske kan vara svårt att se hur en dag som denna kan vara något negativt, äta jordgubbar i sommarsolen och hylla det fantastiska landet vi lever i, men det är ett fantastiskt tillfälle för alla rasistiska och fascistiska grupper att ostört lalla runt i sina Ultima Thule-tischor och göra som de brukar. Det är intressant, hur starkt folk vanligtvis reagerar när någon hyllar landet men just den här dagen verkar det dock vara helt okej, som en fri dag då alla får släppa fram sin inre patriot. På många håll börjar det nu också poppa upp evenemang som ska göra nationaldagen tillgänglig för alla, det ska firas på olika språk och olika kulturer. Det är en fin tanke, absolut, men jag skulle önska att man tänkte ett steg längre.

Igår läste jag en text av Soran Ismail, om hur han ofta får höra att han inte är svensk, trots att han själv ser sig som svensk och dessutom har ett svenskt medborgarskap.

”Sedan är det en annan sak att olika medborgare kan ha olika etniciteter, jag till exempel har kurdisk etnicitet. Men det är ett annat ord än nationalitet. Alltså: alla svenska medborgare är svenskar men alla svenskar är inte medborgare. Däremot finns ingen motsättning mellan begreppen. Det är inte ”hälften, hälften” som gäller utan ”både och”. Inte halv, utan dubbel.

På samma sätt som någon kan vara homosexuell, innebandyspelare och skåning, så kan man också vara svensk och kurd. Alla personer består av en uppsjö av olika identiteter och det är upp till individen själv att avgöra hur mycket vikt man lägger vid vilken.”

Soran har rätt, självklart, ens nationalitet är något du kan ha vid sidan av många andra identiteter och det är upp till dig och ingen annan att bestämma. Det är bara det att jag anser inte att det största problemet är att någon nekas en nationalitet, det är att det fortfarande är något som eftersträvas. Nationaliteter skapar grupper, grupper skapar gränser, gränser skapar automatiskt ett vi och dem-tänk. Som jag ser det så kvittar det hur mycket vi satsar på öppenhet och gemenskap, så länge det finns något som att vara svensk så kommer folk uteslutas. Så länge det krävs något för att tillhöra en viss nation, vare sig det är ett medborgarskap eller att man själv känner sig som tex svensk, så kommer gränserna att bestå.

Och vad är det vi firar, egentligen? Att Gustav Vasa kröntes till kung? Eller bara att vi är lite bättre än alla andra? I vilket fall så är det inget jag vill vara med på.

Sveriges antirasistiska front, jag ber er, rannsaka er själva och fundera på om detta verkligen är något ni kan stå för.

Slopa nationaldagen!

36 comments   |  tags:

2014/05/04

Porr på skolan

By M

Jag kan ju inte hjälpa att jag tycker detta är lite småkul. Barn porrsurfar på skolans datorer. Kort och gott, några kids på en skola utanför Tranås lyckades surfa in på en porrsida, ryktet spreds till de andra barnen och så var det igång. När detta kommit upp till ytan klandrades skolan för att inte ha haft något filter på datorerna.

Det hela är ju väldigt intressant, på många plan. Först för att barnen i fråga var ca 7-12 år gamla, alltså inte så gamla alls. Men framförallt för hur det hela har hanterats nu i efterhand. Som alltid så ska det hittas en syndabock som allt kan skyllas på, i detta fall är det skolan. Sen ska det tas fram planer på hur problemet ska åtgärdas, alltså hur dessa hemsidor ska blockeras. Inte någonstans nämns det något om hur porren ska förklaras för barnen. Jag menar på att det är hög tid att acceptera porrens existens och istället kanske hantera den och följderna som kommer av det. Pornografin finns där och barnen kommer hitta det, vare sig det är genom skolans datorer eller någon annanstans.

Jag tycker ju inte heller att pornografi i sig är något dåligt. Industrin och hur det ofta ser ut, jo, det är kanske inget jag vill att mina barn ska se. Men att förneka dess existens?

Jag kommer ihåg den lilla, nästan ickeexisterande, sexualundervisningen jag fick under min skolgång. Könssjukdomar och graviditet, såklart. Mot slutet av lektionen nämndes faktiskt onani, läraren sa nåt kort om hur normalt det är. Såklart utan att förklara något mer djupgående. Vi fick ett papper med några tips och en skissad bild på en vagina, tillsammans med orden “Om ni vill så kan ni ta med detta hem och läsa men det är inget måste” Hur många tror du vågade stå emot klasskompisarnas skratt och faktiskt ta med pappret hem? Men det värsta av allt är ju att detta är så mycket mer än va många andra får.

 

Kom igen, Sverige 2014, vi kan prata om sex. Det är okej.

48 comments   |  tags: ,

2014/05/02

Våldsamt motstånd

By M

Joel Bjurstömer Almgren dömdes den 29 april till 6,5 års fängelse för dråpförsök, olaga hot, våldsamt upplopp och brott mot knivlagen. Detta efter att ha försvarat den fredliga demonstrationen i Kärrtorp i December förra året. Han var en av dem som gjorde det polisen skulle ha gjort men inte klarade av. Han var en av dem som stod upp och motade bort de fascister som attackerade. Mitt i tumultet knivhöggs en av fascisterna och det är det Joel nu dömts för, till 6,5 års fängelse, trots att han säger sig ha agerat i självförsvar.

Många diskuterar nu huruvida hans handling är försvarbar eller inte. Som denna texten i Aftonbladet, skriven av Åsa Linderborg. Hon inleder texten med att skriva “Om inte antirasisterna i Kärrtorp försvarat sig den 15 december förra året, och om inte några hade ställt sig i fronten och tagit stryk för att skydda alla andra, hade den dagen kunnat sluta i en katastrof.” Jättebra, tänkte jag, mer av detta. Men ganska snabbt ändras inriktningen på texten. Stödet för Joel sedan han häktades har gått under orden Antifascism är självförsvar, det kallar Åsa “en helt galen maxim.” Genom hela texten säger hon emot sig själv. “Joel är en av Sveriges mest hotade personer, men det är inget försvar för att han ska ta upp en kniv på en demonstration.” Jag undrar Åsa, om du nu skulle vara en av Sveriges mest hotade personer, skulle inte du göra allt i din makt för att försvara dig och personerna runt omkring dig? Kanske till och med bära kniv på en demo som du misstänker kan attackeras?

Vidare refererar Åsa till historiska händelser där våld har varit vägen till framgång, hon säger till och med; “De flesta framsteg när det gäller folkligt inflytande och medborgerliga rättigheter har krävt våld.” Franska revolutionen, Amerikanska revolutionen, avkoloniseringen, den svarta medborgarrättsrörelsen, avskaffandet av apartheid i Sydafrika, nazismen på 80-talet. Hon avslutar detta argument med att ta upp det klassiska exemplet på tanten i Växjö som drämde sin handväska i huvudet på en nazist 1985 och säger att det är skillnad på en handväska och en kniv. Absolut, visst är det det! Men det var ju knappast en handväska som användes i alla de exempel som räknas upp. Nej , dessa kamper vanns med uppoffringar och framförallt våld. För att det fanns personer som Joel som var beredda att offra sin frihet och sina liv för det de ansåg vara rätt.

“Läget hårdnar, men vi är inte i en situation där vi behöver antifascistiska medborgargarden. Vi vinner heller inget på att förespegla att den faran ens är överhängande.” Jag undrar om Åsa har någon som helst insikt i vad som sker i världen idag. Europa svämmar över av fascistiska krafter, att förminska det faktumet är i mina ögon att stötta dessa krafter. Jag tror inte heller hon har någon koll på de åsikter Joel själv står för.

Jag ska erkänna, jag brukade tänka i dessa banor, “våld löser ingenting, det måste finnas andra alternativ”. Men jag är trött på gullandet, jag är trött på att ingen vågar säga ifrån på riktigt. Jag har hört många säga hur mäktigt det var i Kärrtorp när demonstranterna med ord motade bort nazisterna. I dessa sammanhang nämns sällan de som stod på frontlinjen. Jag undrar, hur hade det gått om dessa personer inte slog tillbaka? När nazisterna kom springandes med glasflaskor, påkar och ja, även knivar. Vem hade kunnat skadas? En av de äldre demonstranterna? Ett barn?

 

Om du vill läsa Joels egna ord så kan du göra det här.

#freejoel

17 comments   |  tags: , ,

2014/04/09

Låt Sarkawt Stanna

By M

Det är inte alltför längesen jag lämnade Sverige, ungefär ett år har jag befunnit mig på olika platser utanför Svea rikes gränser. Dock är jag redan så hysteriskt trött på alla de människor som tittar oförstående på mig och frågar: “Men, Sverige som är så bra, varför lämnade du det landet?”. Jag vet att jag är otroligt privilegierad för att ha fått växa upp med ett svenskt pass, i en familj där alla bär ett svenskt pass. Och ja, jag är till och med blond och blåögd (innan hårfärgen får göra sitt vill säga). Jag har levt ett helt fantastiskt liv i Sverige. Men till skillnad från många andra så vet jag att så är inte fallet för alla. Jag vet att Sverige inte är Lilla Perfekta Landet som ryktet säger. Det fascinerar mig att ett lands bild utåt kan vara så ristad i sten att folk bara ser förbi det som faktiskt händer.

Inhumana deportationer sker hela tiden. Även här kan man läsa om det.

Hjälp för nyanlända existerar inte.

Och nu senast Sarkawt. Jag ska helt ärligt säga att jag trodde inte det var sant när jag först läste det. Ett barn på 17år ska utvisas TROTS att han är adopterad av sin svenska fostermamma. Man skulle ju kunna tänka sig att en adoption skulle räcka, men nej.

Sarkawt kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn för 2,5 år sedan, båda hans biologiska föräldrar är avlidna. Han är sedan januari i år regelrätt adopterad och bor med sin mamma på en gård i Bohuslän. Men på grund av att han var äldre än tolv år när adoptionen gick igenom så gavs han inget Svenskt medborgarskap och det anses inte heller som en rättighet att få bo med sina föräldrar. Så, alltså, Ingrid ses som Sarkawts rättfärdiga mamma men Migrationsverket anser det inte nödvändigt för familjen att bo tillsammans.

 

Situationen är tung. Många vill hjälpa men vet inte riktigt hur, tekniskt sätt har alla lagar och regler följts. Det finns en namninsamling och en facebookgrupp som uppdateras kontinuerligt. Jag väntar på mer information men sprider det jag har så länge.

#låtsarkawtstanna

Comments Off on Låt Sarkawt Stanna   |  tags: ,

2014/03/31

Normala blåmärken

By M

Tidigt på morgonen till den 20e oktober 2012 larmas ambulans till en lägenhet i Umeå, där finns en kraftigt påverkad man och en kvinna som ligger medvetslös på golvet i hallen. Kvinnan har en blåtira på ena ögat och märken på halsen som ser ut att vara strypmärken. Mannen är stressad och säger saker som ”vi hade bara sex eller vi skulle bara knulla eller liknande”. Kvinnan förs till sjukhus men avlider senare, den 24e oktober. Dödsorsak: syrebrist.

Vid undersökningen av kvinnan fann man följande skador, de allra flesta uppkomna i tät anslutning till undersökningstillfället (2012-10-21):

“- ett krossår på det vänstra ögonlocket med underhudsblödningar och en blödning i det vänstra ögat (21-23, 25 patientjournal), en mindre underhudsblödning på det högra ögonlocket (19) samt enstaka punktformade blödningar i bindehinnan i det nedre högra ögonlocket (20),

– enstaka överhudsavskrapningar i ansiktet (6, 8) samt på det högra benet och foten (87, 89),

– diskreta missfärgningar och slemhinnedefekter i munslemhinnan (13, 14),

– rodnader och missfärgningar på halsen (patientjournal),

– enstaka underhudsblödningar på armarna (32, 39, 40), bålen (49, 52, 59, 62), benen (76, 85, 102-104) och fötterna (90, 106) utan tydligt mönstrat inslag,

– åtminstone 38 st mönstrade underhudsblödningar på bröstkorgen, buken (53, 54, 55, 60, 61, 63-65, 67, 68 patientjournal), de kvinnliga brösten (50, 56, patientjournal) och ryggen(70), samt enstaka hudavskrapningar intill båda bröstvårtorna (51, 57)

– åtminstone 41 st mönstrade underhudsblödningar på sätet och i könsregionen (72-74, 109)med inslag av enstaka överhudsdefekter (110) samt mer sammanflytande missfärgade områden (111)

– åtminstone 44 st mönstrade underhudsblödningar på benen (77, 79-83, 86, 94-101) medinslag av enstaka överhudsdefekter (84)

 

Hon har därutöver företett rodnad dv slemhinnan i slidan (114), tecken på sjukvård (3, 5, 9, 11, 17, 21, 34, 36, 37, 42, 43, 48, 66, 75, 105), en del övriga hudförändringar som exempelvis födelsemärken och s.k. striae (78, 92, 93) samt äldre ärrläkta skador (12, 27, 102).”

 

Mannen åtalas för grov misshandel och vållande till annans död men döms enbart till misshandel. Straffet: 10 månaders fängelse.

Anledningen är att det inte går att fastställa om syrebristen orsakats av mannens våld eller av den höga halten Etylfenidat man fann i kvinnans blod. En ”uppåt”-drog som kan orsaka syrebrist. Alltså, det var för svårt att avgöra om kvinnan slutat andats på grund av trubbiga föremål som tryckts ner i halsen (ja, det finns starka bevis för det) eller om det var på grund av en drog som kan orsaka syrebrist, i ovanliga fall.

Det finns bara två personer som verkligen vet vad som hände den natten, och en av dem lever inte längre.

När man läser domen från detta fallet är det mycket känslor som bubblar.

Baserat på sms-konversationer, mannens vittnesmål och ett brev kvinnan skrivit om parets relation så är det tydligt att förhållandet har haft starka inslag av grovt sex. Det råder inget tvivel om den saken. Och dessa skador, visst är det skador som kan uppstå vid en helt vanlig BDSM-session. Det är också så deras sexliv beskrivs i domen, som BDSM-sex. Det är inte min sak att avgöra huruvida någon annans sex faller in i en viss kategori eller inte men för mig går det inte ihop. I min värld bygger BDSM på tillit och trygghet, utan det – ingen njutning. Som undergiven måste jag kunna lita på min partner. Det ska aldrig, under några omständigheter, finnas en risk att dö från skadorna. Mannen säger själv i sitt vittnesmål att de aldrig använde sig av stoppord, för att det skulle tydligen förstöra känslan. Och att prata och sätta upp regler innan behövdes absolut inte, mannen menar de kände varandra så bra att de kunde ”uppfatta vibbar hos den andra”.

Återigen, det är inte min sak att bestämma hur andra ska har sex. Jag utgår alltid från principen om alla parter är ok med det så är jag ok med det. Men i det brev som kvinnan skrivit om förhållandet uttrycker hon att undergivenhet och ”nomala blåmärken och sådant som kan döljas” är helt okej men vänder som också emot vissa saker. Tyvärr är brevet inte offentligt, så exakt vad går inte att veta. Det kanske bara är jag men det känns som ett JÄVLA kliv från ”normala blåmärken” till att kvävas till döds. Ändå skrivs det i domen:

”Tingsrätten är av den uppfattning att främst dessa omständigheter talar för att [kvinnans namn] i viss omfattning och i någon form lämnat sitt samtycke till att delta i rollspel med inslag av BDSM med [mannens namn]”

Lite ”ger du dig in i leken får du leken tåla”-mentalitet. Trevligt.

I lagen står det att gällande misshandel av normalgraden så kan detta inte ses som olagligt om den utsatte gett sitt samtycke, till skillnad från det som räknas som grov misshandel. Ändå är det bara misshandel mannen döms för.

Jag tror inte en sekund på att det skulle ha varit drogen som orsakat kvinnans död. Och det gör mig så ont att se hur BDSM används som en förklaring för en så grov misshandel som denna.

32 comments   |  tags: